Då jag ändå kan tagga mig själv
För att nu göra en uppföljning på mitt tidigare utbrott om vuxenlivet så vill jag nog klargöra några få saker. Det var väl spännande att ta sig till biblioteket och allt det där. Jag fick till och med stå och vara lite duktig, ta fram ett kvitto från swedbank på ett bevis där det klart och tydligt stod att jo visst har Amanda betalat dessa böcker. Så efter en lång diskussion med skönliteraturvetarn så tog hon bort min skuld som fortfarande låg kvar på kortet och jag kan nu använda kortet så mycket som jag bara vill. Hur skönt känns det inte att veta att jag nu när som helst kan gå till biblioteket och låna lite böcker, det är minst sagt stimulerande.
Men åter till mitt pluggande på biblioteket. Jag kände mig rätt duktig när jag kom där och letade upp en bra plats där jag tog upp min dator. Det jag senare under kvällen upptäckte, mot min förskräckning, var att jag placerat mig precis intill en papperskorg.
Då vände hela skiten. Jag kunde bara fokusera på det negativa i bilden. Att jag hade ont i huvudet för att jag hade glasögon och sedan hörlurar ovanpå och det ska gudarna veta att det är då inte stimulerande. Sedan såg jag en lång spricka i stadsbibliotekets tak och började då fantisera om att det skulle vidgas och en alien eller något liknande skulle komma och förhoppningsvis ta min dator. Fatta vilken chock läraren skulle få om man gav det som anledning till att arbetet inte var inlämnat.
Sedan kände jag att min mage kurrade och i samband med det så tog min bordgranne upp ett äpple och en fet godispåse som hon frenetiskt började knapra på.
Jag kände mig som ett fån. Jag blev genast fem år och ville bara springa och gömma mig, men jag bet ihop.
Tog steget, lite närmare, åå kom igen då, och hopp, hoppade ut för stupet. Och det visade ju sig gå rätt bra. För jag sitter ju här, har lämnat in arbetet i god tid och godispåsen har jag i min hand (jag tog inte hennes, köpte faktiskt en egen).
Nej nu ska jag lyssna på Flugornas herre, nästa läxa ni vet. Och ja, jag ska lyssna, och inte hur som helst, utan på kassettband.
Because I like it the old way.
Kommentarer
Postat av: Anonym
amanda.. nu tycker jag du börjar bli riiiiktigt dålig på att uppdatera ;D
älskar dig ändåÅ :D
Trackback
