Då jag ändå kan tagga mig själv
För att nu göra en uppföljning på mitt tidigare utbrott om vuxenlivet så vill jag nog klargöra några få saker. Det var väl spännande att ta sig till biblioteket och allt det där. Jag fick till och med stå och vara lite duktig, ta fram ett kvitto från swedbank på ett bevis där det klart och tydligt stod att jo visst har Amanda betalat dessa böcker. Så efter en lång diskussion med skönliteraturvetarn så tog hon bort min skuld som fortfarande låg kvar på kortet och jag kan nu använda kortet så mycket som jag bara vill. Hur skönt känns det inte att veta att jag nu när som helst kan gå till biblioteket och låna lite böcker, det är minst sagt stimulerande.
Men åter till mitt pluggande på biblioteket. Jag kände mig rätt duktig när jag kom där och letade upp en bra plats där jag tog upp min dator. Det jag senare under kvällen upptäckte, mot min förskräckning, var att jag placerat mig precis intill en papperskorg.
Då vände hela skiten. Jag kunde bara fokusera på det negativa i bilden. Att jag hade ont i huvudet för att jag hade glasögon och sedan hörlurar ovanpå och det ska gudarna veta att det är då inte stimulerande. Sedan såg jag en lång spricka i stadsbibliotekets tak och började då fantisera om att det skulle vidgas och en alien eller något liknande skulle komma och förhoppningsvis ta min dator. Fatta vilken chock läraren skulle få om man gav det som anledning till att arbetet inte var inlämnat.
Sedan kände jag att min mage kurrade och i samband med det så tog min bordgranne upp ett äpple och en fet godispåse som hon frenetiskt började knapra på.
Jag kände mig som ett fån. Jag blev genast fem år och ville bara springa och gömma mig, men jag bet ihop.
Tog steget, lite närmare, åå kom igen då, och hopp, hoppade ut för stupet. Och det visade ju sig gå rätt bra. För jag sitter ju här, har lämnat in arbetet i god tid och godispåsen har jag i min hand (jag tog inte hennes, köpte faktiskt en egen).
Nej nu ska jag lyssna på Flugornas herre, nästa läxa ni vet. Och ja, jag ska lyssna, och inte hur som helst, utan på kassettband.
Because I like it the old way.
En bullstång för mycket
Just nu har jag bara ett ord på hjärnan, kanske det tråkigaste, äckligaste och fulaste ordet som någonsin uppfunnits; skyltsystemet. Jag ryser bara av tanken. Hur kunde jag hamn här? i en värld av bara skyltar. Jag sitter framför en jävla pc och skriver in redan befintlig fakta som sedan ska ut till alla coops butiker och som sedan ska hängas i butikerna. Vad fan är det för jobb!? Man borde tjäna en förmögenhet av det här jobbet, för det finns fan ingen som vill jobba med det, och här sitter jag som ett jävla fån och får göra det gratis, GRATIS! Jag har så mycket aggressioner inom mig. Snart kommer dom explodera och det kommer fara frätande magsyra över alla på detta ställe. Struntar i om jag tar med mig själv i fallet, dom ska inte få komma ur detta levande, iallafall inte skyltsystemet. Jag har ca 243 gånger tänkt att jag ska skriva helt fel pris och helt fel varor. vilken syn, haha. jag försvinner härifrån och om två veckor ringer telefonerna varenda jävla sekund med butikschefer och kunder som klagar. Då ska jag stå framför spegeln, påväg ut för att köpa den 14de maskeradkostymen till den 24de studentskivan och skratta. Jag ska skratta så högt. he. Bara tanken är retlig. Men jag är nog för feg för det. Jag är ju alldeles för godhjärtad för att kunna ge dom så mycket besvär. Dom har ju trots allt varit underbara här på stället, sen att dom inte haft så mycket arbete till mig det är ju en annan femma. Så tack ni alla gamlingar här på coop center jag har haft kul, vissa stunder i allafall!
Om 15 minuter slipper ni mig!
Om 15 minuter slipper ni mig!
Ett kliv närmare vuxenlivet
Jag är uttråkad, riktigt jävla skituttråkad. Det är därför jag skriver så många inlägg, har nämligen ingenting annat att göra. Men snart blir ni av med mig, i allafall för en stund. Det ska bli fika på jobbet. För mig till och med! Ja visst, så speciell är jag. Och så kan vi lämna det!
Idag ska jag få en riktig vuxenstämpel på mig. Eller jag blir mer tvingad att ta det där steget närmare de vuxna "vanorna". Jag ska nämligen ta mig till stadsbiblioteket! Och då tänker ni att alla går väl till bibliotek once-in-a-while, ingen big-deal direkt. Om det ändå vore det hela. Det kommer nämligen en fortsättning. Jag ska alltså ta mig till stadsbiblioteket, ta fram de böcker som jag så fint bad att få lägga undan igår, och sätta mig på biblioteket för att genomföra mina studier! vuxenvuXENVUXEN! Det här är pinsamt.. och det som gör mig ännu mer till en tråkig vuxenlirare är att jag ser fram emot det. Jag ser fram emot att få öppna upp macen, ta fram hörlurarna och bläddra i faktaböckerna.
VEM FAN SER FRAM EMOT EN SÅN SAK!? jo det ska jag tala om för er, VUXNA FUCKING MÄNNISKOR!
Så det är väl lika bra att acceptera detta tragiska öde, jag är snart vuxen. lika vuxen som Leif Andrée.
Jag är tragisk och jag skäms!
Minsann
Jag har många briljanta idéer ska ni veta!
Ett försök till anhängare
Jag är riktigt jävla cp nöjd över att jag skaffat en blogg som dessutom har världens bästa domännamn! Men det är såhär va att jag skulle precis gå in på min vän Malins blogg för att tala om att nu är hon minsann inte ensam på bloggmarknaden. Jag tänkte ju då att jag kan svara på ett av hennes blogginlägg så kommer hon klicka in och se att det är jag, rätt svårt att se just nu men bilder kommer snart lovar, och då kommer hon bli alldeles exalterad och läsa varje dag. Min första läsare till och med. PLUS att hon måste bli riktigt hedrad när hon ser att mitt andra inlägg går till henne. Nu ska vi inte se till innehållet, men jag har ju iallafall tänkt på henne eller hur!? PRECIS!
Jag kom just på en ny briljant idé. jag har ju en till vän, jo visst är det så!!, som heter emosara, jo det är sant hon heter det på riktigt. Henne ska jag tracka nu, åh vad roligt.
Så se upp Malle för snart har emosara varit inne på min blogg före dig!
Backwards egna backward!
Lite kuriosa: Någonstans måste man alltid börja. Ingen vill ju vara som någon annan, alla vill sticka ut och därför försöker varenda jävel komma på något helt eget att skriva som start på bloggen. Eftersom det är rätt svårt att veta vad alla andra gör, och jag tänker inte direkt googla runt för att se hur alla andra en gång i tiden startade sina bloggar, så tänker jag börja precis som jag själv känner för.
När jag nu, för cirkus fem minuter sedan satt och funderade på ett namn för min blogg så ville jag såklart ha något som passade in på mig själv. Jag tänkte genast på retard. Och då undrar man ju lite stillsamt hur jag kan vara retarded. Och ja mina vänner, det ska jag förklara för er, men inte i detta inlägg. Ni kommer nog förstå min retardation vart efter ni läser. Jag är inte som alla andra barn, fråga mina vänner.
Men för att inte glida alldeles för långt på bananskalet. Jag testade såklart retard som bloggnamn men det visade sig, såklart, vara upptaget. De flesta hade då lagt till ett e eller ett a för att det möjligen ska vara ledigt, och då insåg jag hur töntigt det skulle se ut, som ett jävla secondretard. Nej, där satte jag ner foten och bestämde mig för att tänka om.
Jag gick in på tyda.se för att leta runt lite, och kom då på den briljanta idén att jag kunde ju faktiskt söka på retard och försöka hitta något annat intressant ord för det. Då, mina nära och kära, ja då dök detta fantastiska och mysitiska och kanske lite svåra ord fram: backward. Det var ju inge snack om saken, backward skulle det bli! Hur härligt låter inte det!? "jo visst kan man nog säga att jag är lite backwarded!" Inga konstigheter. Så in your face alla ni som lägger till bokstäver, jag omvandlar och förbättrar, det ni!
Så här har ni bloggens egna backward!
Hoppas det ska falla in i smaken.
